Äventyr på Amerikanska Ambassaden

American-flag-flag-model-pretty-favim.com-570605_large
 
God afton dödliga!
Är hemkommen sen några timmar tillbaka nu från både Stockholm och Norrköping. 
Vi gick upp redan klockan fyra imorse, själv vaknade jag klockan två också & kunde inte somna om för att jag frös så mycket. Tåget till Sthlm gick halv sex sen och vi var framme två timmar senare. Eftersom vi hade lite tid på oss gick vi runt och kollade lite på stan. De hade så himla fin julbelysning i hela stan och man fick verkligen julkänslan. Mysfaktorn var uppe i 180. Snacka om skillnad mot de flesta andra städer. 
Vi begav oss sedan mot Ambassaden. Det var en stor, ful, grå byggnad som omgavs delvis av en grå mur, delvis av stängsel och taggtråd. Vi fick stå i kö ett tag, för först var man tvungen att gå in i en liten byggnad för en säkerhetskontroll, innan man fick gå till en annan byggnad för själva intervjun etc. 
Såg lite läskigt ut, men det var inget farligt. Kul bara att de bad oss att lyfta på fötterna så de kunde kolla under våra skor, hahah. Vi fick ta av oss våra ytterkläder och gå igenom en sån där metalldetektorsakellervaddetnuär.
Sen hade jag ju föreställt mig typ ett jättestort grått och kallt rum som ekade, där det stod vakter och en klocka sakta tickade på väggen. Men nope. Salen vi kom till såg ut som en skolmatsal, fast hälften så stor. 
När man kom in fick vi ta en lapp och vänta på vår tur. När vårt nummer kom upp fick vi lämna in våra papper vi hade med oss och våra pass. Sen var det att sitta och vänta tills man hörde sitt namn. Då fick man gå och ta fingeravtryck i någon maskin. Sen sitta och vänta tills man hörde sitt namn igen - och då var det dags för intervjun!
Salen var uppdelad så att hälften av den var fylld av stolar för ptja ett 30-40 tal personer. Resten där vi fick göra fingeravtryck och sånt var som ni vet bankluckor eller vad de kallas. Där bankmannen står på andra sidan glaset. Och salen var rätt... oläskig. Anslagstavlor med skit på. En bokhylla med tidningar och telefonkataloger (trots att man inte fick ha med sig mobil in där, den lämnades vid säkerhetskontrollen). Över den hängde en tv där Svt1 var påslagen. 
Själva intervjun var inte heller något speciellt och tog väl knappt två minuter. Det de frågade var: Vad ska du göra i usa? Hur länge tänker du stanna? Hur betalar du för det? Hur ska du bo? Vad tänker du göra när du kommer hem igen? Kanske var någon mer, minns inte. 
Sen kunde i princip alla svenska och de är väldigt förstående om engelskan är knacklig. Och så var det klart!
 
Efteråt käkade vi mat på en sushi-och-china-buffé. Vi gick där ifrån mätta och glada. Tanken hade varit sen att stanna i Nkpg en natt till, men sen hörde vi om klass 2-varningen, så det blev att åka hem istället. Och jävlar vad det snöade alltså. Var svårt att se. 
 
Imorrn blir det att förhoppningsvis och antagligen att beställa flygbiljetterna! Och så är det bara en månad kvar tills vi åker. Helt jävla sinnessjukt!
N~

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0